Pontus, Lina och norrmännen

Idag är det söndag. En söndag med strålande sol och tre plusgrader. Det är en väldigt lugn och tyst dag och även fast jag är ensam eftersom Pontus jobbar idag så känns det väldigt härligt  på något vis. Jag kom just hem från en 40-minuters promenad i solen och har en såndär härlig känsla jag brukar kunna få efter just ostressade promenader i solen. En annan bidragande faktor till min "inre tillfredställelse" idag är boken jag började läsa igår- "Ikonen i fickan, om yttre och inre resor" av Owe Wikström. I stil med hans andra bok Långsamhetens lov får man en väldigt trevlig och rentav rofylld känsla när man läser boken. Den passar helt enkelt oerhört bra på en tyst och lugn söndag som denna. Men egentligen är det väl på alla andra dagar som inte kanske är så ostressade och lugna som boken passar allra bäst eftersom den inger just en sådan känsla. Det är en bok om reflektion om våra resor, både de vi gör i själva den yttre världen men också de inre resorna. Mmm! Jag älskar Owe Wikström! Professor i religionspsykologi... min idol. ;)

L