Pontus, Lina och norrmännen

Det var Kalles viktigaste frastips till mig i Norge, är man dum svensk så kommer man undan med det mesta alltså.

Nu har jag varit ute och vimmelfotat två kvällar här och än så länge försöker jag ändå att förstå vad alla säger och göra mig själv förstådd. Det är ju egentligen inte så svårt att förstå norska och det blir lättare och lättare för varje dag, men när det är osammanhängande fyllenorska ackompanjerad av klubbmusik blir det bra mycket svårare.

Är det någon som försöker säga något till mig på ett uteställe försöker jag därför oftast bara tyda tonfallet och ansiktsuttrycket och därefter välja mellan ca två svarsalternativ:

1. "Jaa, verkligen!" (Jag antar att de säger nåt om hur mycket folk det är här ikväll, vilken trevlig stad Oslo är, eller hur många svenskar som bor här.)

2. "Jaha, ok!" (Personen i fråga pratar en stund så jag antar att han/hon berättar någon form av anekdot.)

Sen blir man förstås tvungen att improvisera ibland, men ganska långt klarar jag mig på mina standardsvar.

P